Det är något speciellt med diplom. Ända sedan jag fick mitt första EOS* Skidan diplom i barndomens Finland, har diplom känts stort. Då på 80 talet hade jag tappert och brutalt ärligt redovisat på metern exakt hur långt jag åkt skidor under en månad. Varje dag stakade jag mig runt i vår trädgård, i ett egengjort spår som pappa hade mätt upp. Jag nådde aldrig mer än till brons nivån - inte nåt av åren som jag var med. Det var ändå ganska många kilometer som man skulle få ihop, men diplomet kom, på ett tjockt papper med glänsande tryck. Jag var så stolt.
Genom åren har en del andra diplom landat hos mig, vid avslutade studier,kurser och utbildningar. Men inget av dessa diplom har nog riktigt påverkat mig så som mitt allra fösta EOS diplom gjorde ...tills förra veckan.
Jag fick det här diplomet från Katarina Hågfeldt-Collin, tf Generalsekreterare på Ronald McDonald Barnfond, som ett tack för att boken Att leva med långtidssjuka barn - det blir bra ändå, nu finns på varje Ronald McDonald Hus i hela Sverige.
Det finns idag en bok för varje rum på varje Ronald Mc Donald Hus och fler därtill som husen kan ge bort till familjer som kan behöva lite extra stöttning.
Att detta projekt varit genomförbart är tack vare de generösa sponsorer som förverkligat detta.
Tack Johanna Simmons, Frida Markman och Anna-Maria Lindfjord med vänner. Utan er hade det inte hänt. Det här diplomet är lika mycket ert. Det är även ett diplom till alla som medverkat i boken. Tack.
Jag behöver nog inte säga att ögonen tårades och jag blev alldeles rörd av de fina orden.
Jag kände mig som när jag fick mitt allra första EOS Skidan diplom. Tack Katarina och tack alla Ronald McDonald Hus för att ni ville ta emot boken, jag är så glad att den uppskattas.
Jag kan inte låta bli att tänka på mitt första besök på Ronald McDonald huset i Uppsala. Då fanns boken bara som en synopsis och idé. Jag satt och pratade med Lotta Sterning, som är ansvarig där. Lotta gav mig värdefull feedback och uppmuntran. När jag sedan gick runt i det fina och varma huset, tänkte jag att det är precis här som jag hoppas boken ska finnas i framtiden. Den ska finnas där familjerna med långtidssjuka barn finns... och nu är det så...
Genom åren har en del andra diplom landat hos mig, vid avslutade studier,kurser och utbildningar. Men inget av dessa diplom har nog riktigt påverkat mig så som mitt allra fösta EOS diplom gjorde ...tills förra veckan.
Jag fick det här diplomet från Katarina Hågfeldt-Collin, tf Generalsekreterare på Ronald McDonald Barnfond, som ett tack för att boken Att leva med långtidssjuka barn - det blir bra ändå, nu finns på varje Ronald McDonald Hus i hela Sverige.
Det finns idag en bok för varje rum på varje Ronald Mc Donald Hus och fler därtill som husen kan ge bort till familjer som kan behöva lite extra stöttning.
Att detta projekt varit genomförbart är tack vare de generösa sponsorer som förverkligat detta.
Tack Johanna Simmons, Frida Markman och Anna-Maria Lindfjord med vänner. Utan er hade det inte hänt. Det här diplomet är lika mycket ert. Det är även ett diplom till alla som medverkat i boken. Tack.
Jag behöver nog inte säga att ögonen tårades och jag blev alldeles rörd av de fina orden.
Jag kände mig som när jag fick mitt allra första EOS Skidan diplom. Tack Katarina och tack alla Ronald McDonald Hus för att ni ville ta emot boken, jag är så glad att den uppskattas.
Jag kan inte låta bli att tänka på mitt första besök på Ronald McDonald huset i Uppsala. Då fanns boken bara som en synopsis och idé. Jag satt och pratade med Lotta Sterning, som är ansvarig där. Lotta gav mig värdefull feedback och uppmuntran. När jag sedan gick runt i det fina och varma huset, tänkte jag att det är precis här som jag hoppas boken ska finnas i framtiden. Den ska finnas där familjerna med långtidssjuka barn finns... och nu är det så...
RSS Feed