…känns det som, nu när söndagen närmar sig sitt slut. Det kanske är nymånen, solförmörkelsen eller bara något annat som pushat på, men de sista veckorna har varit väldigt intensiva, där jag onekligen fått praktisera; ” ta en sak i taget” för att inte blir överväldigad, men det har varit otroligt roliga dagar som berört mig in i hjärtat.
En av de finaste stunderna i veckan var onekligen min Yoga klass på Earth Yoga här i Palma. Jag har länge gått och funderat på hur jag skulle kunna göra något för barnen som går regelbundet på behandlingar på Son Espases sjukhuset här i Palma. Hur skulle jag kunna bidra till att göra deras sjukhusdagar lite ljusare? Den medicinska biten är väldigt bra här, men de delarna som ”mjukar” upp en vardag på sjukhus är en aning begränsade och skåpet med leksaker är väldigt tomt…
Men så en dag, mitt under en yoga klass, så kom idén; Jag kan ju erbjuda en Karma yoga klass, dvs en donationsklass, där alla intäkter kan gå till att inhandla nya spel, böcker och leksaker till dagvårdsavdelningen på sjukhuset. Jag är så tacksam att Sandra som driver Earth Yoga så generöst gav bort sin torsdagsklass till mig, lät mig hålla den och göra den här insamlingen. Jag är fortfarande överväldigad över hur många som kom och den generositet och energi som alla delade med sig av. På 90 minuters klassen samlade vi ihop över 430 euro, och jag tror vi var runt 35 personer som yogade för alla barn som kämpar med olika sjukdomar. Vi yogade även för att ära vårt eget ”inre barn”, vårt lilla jag som bor inom oss och som vi, ofta som vuxna, inte tar hand om…
Ordet yoga betyder ju just förening, och det känns fantastiskt att genom yogan kunna förena så många människor till att göra en god sak, inte bara för sig själv utan för att även glädja andra. Det som värmer mig extra och som jag är så glad för att det var flera som aldrig yogat förut som kom till klassen och jag hoppas att ett frö såddes hos dem till att yoga mera.
Tusen tack Earth Yoga och Sandra för möjligheten jag fick. Har du vägarna förbi Palma så missa inte att yoga på denna fantastiskt fina studio på Carrer Despuig 34.
Personligen är det många timmars läkning på yogamattan som skett just här för mig… så för mig har den här studion en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
I fredags var det Halloween fest här på Svenska Skolan i Palma. En otrolig kväll och årets läskigaste fest, som ordnats av verkliga eldsjälar (föräldrar). Jag hörde att det var runt 300 utklädda små och stora monster som intog skolgården. Det var som att komma in i en Harry Potter saga med den magiska skolbyggnanden Villa Chembi som kuliss. Egentligen är jag lite obekväm inför maskerader, men när man väl är på plats och ser allas kreativitet och hör alla skratt som frigörs då man ser på galenskapen, så är det otroligt roligt.
För en stund, i vimlet och i mörkret, sköljde en lyckokänsla över mig. Vi hade med oss kära vänner från Sverige. Vi var bland nya vänner som vi fått här. Vi fick ännu en varm kväll trots att vi nu är i November. Att sedan betrakta Maximilian som rusar in på skolgården och leker hela kvällen och få se hur trygg och glad han är på den platsen gör mig nästan tårögd. Och att vi faktiskt kan ha med Adrian på en sådan fest och trots att energin börjar bli låg och transfusion närmar sig och han är en lite blekare variant av Batman, så orkar han hänga med hela kvällen. Mot slutet av kvällen hittar jag honom på dansgolvet dansades med Darth Wader…well, what more can you ask for?
Någonstans i mitt stilla sinne visste jag för ett par veckor sedan att nu växlas allt upp, nu måste jag vara redo att gasa och inte börja fega ur, utan bara köra på… De sista veckorna har det känts som att jag haft en ängel på ena axeln som sagt ja, kör på, det fixar sig. På den andra axeln däremot undrar jag verkligen vem som suttit? Jag tror det är den välkände, eller snarare den ökände polaren som jag kallar ”rädsla”. Är inte särskilt förtjust i den polaren, och jag vet inte riktigt när man ska ha nytta av denne, men jag lät inte denne tala till punkt. Jag körde på, och det blev en bra vecka, med flera viktiga saker som föll på plats. Och kanske är det så att ”rädslan” bara sitter där som ett bollplank, inget mer. Bara någon som får mig att ifrågasätta, fundera ett varv till, men som jag aldrig låter ta över. För då blir det inte många drömmar som uppfylls…
“There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure.”
Paulo Coelho, The Alchemist
Be brave!
En av de finaste stunderna i veckan var onekligen min Yoga klass på Earth Yoga här i Palma. Jag har länge gått och funderat på hur jag skulle kunna göra något för barnen som går regelbundet på behandlingar på Son Espases sjukhuset här i Palma. Hur skulle jag kunna bidra till att göra deras sjukhusdagar lite ljusare? Den medicinska biten är väldigt bra här, men de delarna som ”mjukar” upp en vardag på sjukhus är en aning begränsade och skåpet med leksaker är väldigt tomt…
Men så en dag, mitt under en yoga klass, så kom idén; Jag kan ju erbjuda en Karma yoga klass, dvs en donationsklass, där alla intäkter kan gå till att inhandla nya spel, böcker och leksaker till dagvårdsavdelningen på sjukhuset. Jag är så tacksam att Sandra som driver Earth Yoga så generöst gav bort sin torsdagsklass till mig, lät mig hålla den och göra den här insamlingen. Jag är fortfarande överväldigad över hur många som kom och den generositet och energi som alla delade med sig av. På 90 minuters klassen samlade vi ihop över 430 euro, och jag tror vi var runt 35 personer som yogade för alla barn som kämpar med olika sjukdomar. Vi yogade även för att ära vårt eget ”inre barn”, vårt lilla jag som bor inom oss och som vi, ofta som vuxna, inte tar hand om…
Ordet yoga betyder ju just förening, och det känns fantastiskt att genom yogan kunna förena så många människor till att göra en god sak, inte bara för sig själv utan för att även glädja andra. Det som värmer mig extra och som jag är så glad för att det var flera som aldrig yogat förut som kom till klassen och jag hoppas att ett frö såddes hos dem till att yoga mera.
Tusen tack Earth Yoga och Sandra för möjligheten jag fick. Har du vägarna förbi Palma så missa inte att yoga på denna fantastiskt fina studio på Carrer Despuig 34.
Personligen är det många timmars läkning på yogamattan som skett just här för mig… så för mig har den här studion en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
I fredags var det Halloween fest här på Svenska Skolan i Palma. En otrolig kväll och årets läskigaste fest, som ordnats av verkliga eldsjälar (föräldrar). Jag hörde att det var runt 300 utklädda små och stora monster som intog skolgården. Det var som att komma in i en Harry Potter saga med den magiska skolbyggnanden Villa Chembi som kuliss. Egentligen är jag lite obekväm inför maskerader, men när man väl är på plats och ser allas kreativitet och hör alla skratt som frigörs då man ser på galenskapen, så är det otroligt roligt.
För en stund, i vimlet och i mörkret, sköljde en lyckokänsla över mig. Vi hade med oss kära vänner från Sverige. Vi var bland nya vänner som vi fått här. Vi fick ännu en varm kväll trots att vi nu är i November. Att sedan betrakta Maximilian som rusar in på skolgården och leker hela kvällen och få se hur trygg och glad han är på den platsen gör mig nästan tårögd. Och att vi faktiskt kan ha med Adrian på en sådan fest och trots att energin börjar bli låg och transfusion närmar sig och han är en lite blekare variant av Batman, så orkar han hänga med hela kvällen. Mot slutet av kvällen hittar jag honom på dansgolvet dansades med Darth Wader…well, what more can you ask for?
Någonstans i mitt stilla sinne visste jag för ett par veckor sedan att nu växlas allt upp, nu måste jag vara redo att gasa och inte börja fega ur, utan bara köra på… De sista veckorna har det känts som att jag haft en ängel på ena axeln som sagt ja, kör på, det fixar sig. På den andra axeln däremot undrar jag verkligen vem som suttit? Jag tror det är den välkände, eller snarare den ökände polaren som jag kallar ”rädsla”. Är inte särskilt förtjust i den polaren, och jag vet inte riktigt när man ska ha nytta av denne, men jag lät inte denne tala till punkt. Jag körde på, och det blev en bra vecka, med flera viktiga saker som föll på plats. Och kanske är det så att ”rädslan” bara sitter där som ett bollplank, inget mer. Bara någon som får mig att ifrågasätta, fundera ett varv till, men som jag aldrig låter ta över. För då blir det inte många drömmar som uppfylls…
“There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure.”
Paulo Coelho, The Alchemist
Be brave!
Min orädde krigare, hjälte och storebror - Maximilian
RSS Feed