Men vi kom upp, hela vägen till vackra Castel D'Alaró. Jag bar Adrian säkert 2/3 av vägen upp så det var mitt träningspass i helgen, men neråt skuttade han hela vägen själv. Kände någon form av blandade känslor av både lycka och sorg där uppe. Lycka över att vi gick upp, hela familjen och att vi tog upp Adrian och sorg över det faktum att jag inte kan ta en sådan vandring för given.
Här är ett urval av bilder från lördagen: